Galna gudar och glömda gudinnor

Birgitta Onsell, LT förlag, 1985. Omslag  Anna Bengtsson, Bildgruppen Flugan.

galna-gudarPå baksidan finns följande text:
»Sent omsider förstod jag varför kungar, krig och regentlängder aldrig förmådde tränga in i min unga själ. Historien var inte min egen, den var mina bröders.«
Så skriver Birgitta Onsell i inledningen till Galna gudar och glömda gudinnor.
Författarinnan ser historien ur kvinnlig synvinkel, det gäller såväl då-historia som nu-historia. Med humoristisk distans pekar hon på den ensidigt manliga forskningen där Den väldige jägaren skaffar sig monopol på mänsklighetens utveckling. Hon för oss tillbaka till »kvinnogudarnas tid«, öppnar förbjudna, hårt tillslutna luckor i patriarkatets husgrund, berättar om myter skrivna av »manfolk« – hellener och andra som rånat och erövrat Gudinnans riken och föraktat fruktbarhetens kärleksbudskap.
Vi ser hur dagens religioner kastar tunga skuggor över sina kvinnor och vi möter en kristendom som i mångt och mycket lösgjorts från sitt ursprung. Dn 99-namnade Allah klavbinder kvinnorna i roller som skapats av män, för att passa män. Omskärelsekapitalet väcker starka känslor: deformation som villkor för att bli fullgången och accepterad medlem i manskulturen.
Boken avslutas med en berättelse, »Från barn till brud«, vilken handlar om Victoria Benedictssons uppväxt och utgör något av en sammanfattning av många av de frågeställningar som tas upp i boken.
Birgitta Onsell använder inte enbart den facklitterära formen, hon tar också den skönlitterära prosan, dikter och visor till hjälp för att fånga läsarens intresse. Det är svårt att inte ryckas med och fascineras av de hisnande perspektiv som Birgitta Onsell öppnar våra ögon för.